ÖLAND ÄR MITT HEM, NU

Breife - Lindström - Michelsson - Roosling

20 JUNI - 27 SEPTEMBER 2020

Maja Breife
Maja Breife
Ann Lindström
Ann Lindström
Rita Michelsson
Rita Michelsson
Emmi Roosling
Emmi Roosling

 

MAJA BREIFE - ANN LINDSTRÖM - RITA MICHELSSON - EMMI ROOSLING

ÖLAND ÄR MITT HEM, NU

“Öland är mitt hem nu” började med två fotografers tanke att vända kameran mot sig själv. Med andra ord att ta så kallade selfies. Idén utvecklades vidare till att skapa en anknytning mellan sig själv och miljön man bor i, det man kallar för “hem”.


Under processens gång två till konstnärer - en objektkonstnär och en konstkeramiker - blev inkopplade i projektet och fick samma utgångspunkt: att på något sätt avbilda sig själv - eller idén om sig själv - i sin hemmiljö. Att på något sätt förklara genom sin utvalda konstform sin relation till sitt hem, eller miljön som de kallar för hem, åtminstone nu.


Alla fyra konstnärer är bofasta på Öland. Två har flyttat hit från andra ställen, och två har däremot bestämt sig för att återvända till sina barndomstrakter efter en längre period annanstans. Alla befinner sig nu på ön, med olika förutsättningar och olika syn på hur det är att leva här. 


Maja Breife har återskapat i wellpapp alla de 22 hem hon bott i och placerad dessa på en scen, där hon skapat en slags stad eller kvarter, med gator och 

husnummer. Till varje hus finns det en kort beskrivning med adress, vistelseperiod och känslorna som dröjer kvar ur den tiden.


Ann Lindström avbildar med stengods sin relation med ön, och i synnerhet rollen dess natur har i hennes liv. Kvinnofigurer som har Ölandstok i kroppen, eller fågelbo och Alvar på huvudet. Ridande euforiska eller stolta kvinnor. En blomstrande trädgård med så många blommor man inte hinner hålla efter då de väl börjar blomstra.


Rita Michelsson kombinerar i sina färgstarka, nästan tuffa, bilder attribut som inte stämmer överens. Motsatserna möts som de är, utan kompromiss, i en respektfull konfrontation där kärleken vinner över lokaliteten. Målet är inte längre att nå konsensus och harmoni, men att bevara parternas autenticitet.


Emmi Roosling visar en bildsvit där hon tittat inåt för att arbeta med existensiella frågor kring livets skörhet, en accelererande klimatångest och omgivningens handlingsförlamning. Hennes bilder är måleriska och melankoliska, och skildrar både naturens och människans skörhet.

 

BILD OCH SKULPTUR I DET NYA NORMALA

Ulrika Skog - Rita Michelsson

21 MAJ - 14 JUNI 2020

Ulrika-Skog-Vart-tog-du-vagen
Silent Goodbies #10
Ulrika Skog - Tjuvnyp
Rita Michelsson - from the series Silent Goodbies

 

ULRIKA SKOG - RITA MICHELSSON

BILD OCH SKULPTUR I DET NYA NORMALA

Det är en tid där känslorna blandas med ovanlig styrka och orsakar förvirring och matthet. En i början inledande klentrogenhet ger plats till växande kunskap, som framkallar emellanåt alltmer mörkare orosmoln, emellanåt en stark kraft att resolut ta sig framåt. Där bekymmer och farhågor turas om med hopp och trotsande framtidstro, och tillit för ens egen potential.

 

Det var under sommaren 2019 vi - Ulrika och Rita - bestämde oss för en gemensam utställning. Då planerades en utökning av galleriet, en öppning under Ölands främsta kulturhelg mot slutet av maj, och en underbar ny konstfylld säsong 2020.

 

Och visst! Vår gemensamma utställning blir av, i ett större galleri! Och utan av vi kanske ens tänkt på det egentligen, kommer den att spegla av de orosmoln och trotsiga framtidstron som präglar oss och denna tid. Visst är vi oroliga, men vi är envisa. Visst känner vi sorg och även rädsla, men vi reagerar med ett besvärjande skratt och en orädd blottläggning av besvärliga känslor.

 


Ulrikas skulpturer blandar lekfullhet och färg med stora tankar och tyngd - även fysisk - som håller betraktarens fötter fasta på marken, samtidigt då de tillåter ens tankar att vandra i fantasifulla världar. Ibland känner man sig drömsk, ibland blandas en spelevink tillsammans med allvar ställningstagande. Det är lätt att till en början luras till att tro, att hon bara avbildar hästar och fåglar till snygga och dekorativa föremål. Men då har man låtit bli att läsa i alla former, detaljer och böjningar, som ibland uttrycker stolthet, ibland förundran, ibland förväntan, ibland nyfikenhet eller trots. En skicklig reflektion av en själv.

 

Ritas bilder däremot återvänder än igen till den omgivande Öland, och fokuserar denna gång på en pågående tyst avsked. Öns otaliga almar har utsatts till en sjuka som orsakat deras död, och på grund av rasfara måste dem tas ner. Även de gamla elstolpar har börjat försvinna, med sina elledningar som har länge korsat Alvaret som höga tomma tvättlinor. Horisonten blir annorlunda. Om möjligt ännu slätare. Ett tyst avsked, där tomheten och ljudlösheten blir ännu mer uppenbara. Ett "nytt normalt".